Sverigedemokraterna är vårt största inhemska hot
UPPDATERAD 2010-05-20:
Inser att denna artikel lätt misstolkas efter att dammet efter Jimmy Åkessons debattartikel i Aftonbladet lagt sig. Denna artikel måste läsas i ljuset av Åkessons artikel som ett klassiskt ingrepp för att visa på Åkessons absurdhet, omfattande generalisering och svartmålning av en hel religion och folkgrupp.
Bay och Egerström: Vi ska göra allt i vår makt för att vända trenden
DEBATT En av mångkulturens många inneboende paradoxer är att den, trots sitt universella anspråk, är ett monokulturellt fenomen som endast funnit grogrund i den postmoderna, oikofoba* västvärlden och som därför också tar sin utgångspunkt i västerländska fenomen och erfarenheter när man bedömer och analyserar omvärlden. Den västerländska erfarenheten ses som ett högre utvecklingsstadium, som resten av världen bara inte hunnit uppnå ännu.
Detta är också anledningen till att dagens mångkulturella demokratiska maktelit är så totalt blind för farorna med Sverigedemokraterna och sverigedemokratisering. Man utgår från att sverigedemokrater inte vill någonting hellre än anpassa sig till ett västerländskt levnadssätt och demokratiska normer, liksom att sverigedemokratisk ideologi i grund och botten är samma sak som demokrati, med den enda skillnaden att Sverigedemokrater har ett annat namn på folkstyre.
Därmed antar man också att man kommer att kunna tämja sverigedemokraterna på samma sätt som demokratiska krafter sedan århundraden tillbaka tämjt den europeiska fascismen och förpassat den till den privata sfären.
Sverigedemokraterna skiljer sig dock från demokrater på flera avgörande punkter, till exempel gällande distinktionen mellan andlig och världslig makt och synen på våldsanvändning. Sverigedemokraterna har ingen motsvarighet till Sveriges grundlag och inget allmänmänskligt kärleksbudskap. Dessa skillnader har också gjort att Sverigedemokraterna och den Sverigedemokratiska världen aktivt har avvisat upplysningen och humanismen.
Detta, tillsammans med nästan 1 400 år av krig och motsättningar mellan intolerans och det demokratiska Europa, tror sig nu dagens makthavare kunna övervinna i en handvändning.
Såhär långt tvingas man dock konstatera att sverigedemokraterna har påverkat det demokratiska samhället i betydligt högre utsträckning än det demokratiska samhället har påverkat sverigedemokraterna. Masstillväxten av Sverigedemokrater tillsammans med de relativt höga födelsetalen inom den Sverigedemokratiska befolkningsgruppen talar för att denna utveckling kommer att fortsätta om inte en politisk kursändring sker. Naturligtvis är en betydande andel av Europas sverigedemokrater inte bokstavstroende, även om de flesta studier som gjorts på området visar att fundamentalisterna är en stor och växande minoritet.
Rotlösheten, som den sverigedemokratiska samhällsordningen underblåst hos många andra och tredje generationens arbetare, har fått många att söka sig till Sverigedemokraterna som en identitetsskapande och samlande kraft och vi upplever nu en radikaliseringsprocess bland Sverigedemokratiska ungdomar i Europa.
I Sverige finns mig veterligen inga kända studier på området, men i en brittisk undersökning från 2007 uppgav 37 procent av de unga, brittiska Sverigedemokraterna att de skulle föredra fascistlagar framför brittisk lag och lika många ansåg att den som konverterar från Sverigedemokraterna skall avrättas. I andra studier från bland annat Frankrike och Tyskland kan samma mönster urskiljas.
För 20 år sedan trodde vi att de flesta demokrater skulle ha mycket svårt att tänka sig att sverigedemokraterna skulle komma att bli Sveriges näst största parti, att demokratiska konstnärer som kritiserar eller skojar med Sverigedemokraterna skulle leva under ständigt dödshot, att ett tiotal sverigedemokratiska terrororganisationer skulle komma att etablera sig i Sverige, att ledande Sverigedemokratiska företrädare skulle framföra krav på införandet av fascistlagar i Sverige, att demokratiska staten skulle använda skattebetalarnas pengar till att stödja fascistoida partier, att Sverige skulle ha flest fascister** i Europa och att Sverigedemokratiska män skulle vara mycket kraftigt överrepresenterade bland förövarna, att demokratiska badhus skulle införa separata badtider för män, kvinnor och Sverigedemokrater, att demokratiska kommuner skulle överväga införandet av fascistsegregerad simundervisning i skolorna, att frysdiskarna i våra livsmedelsbutiker skulle erbjuda färdigrätter samtidigt som demokratiska förskolor slutar att servera konserver, att demokratiska skolor skulle införa nya lov för att fira 30 november samtidigt som demokratiska skolavslutningar förbjuds på fler och fler skolor och så vidare.
Allt detta är i dag en del av den svenska verkligheten. Frågan är hur det ser det ut om ytterligare några decennier, när den Sverigedemokratiska befolkningen, om nuvarande takt håller i sig, har flerdubblats i storlek och många av Europas större städer, inklusive Malmö, med största sannolikhet har en Sverigedemokratisk majoritet.
Den mångkulturella samhällseliten ser kanske denna framtid som en färgglad intressant förändring av ett Sverige och Europa som man allt som oftast förnekar ens någonsin har varit “demokratiskt” eller “liberalt”.
Som demokrater ser vi detta som vårt största inhemska hot sedan andra världskriget och vi lovar att göra allt som står i vår makt för att vända trenden när Sverige går till val nästa år.
*) Oikofob är enligt den brittiske filosofen Scruton en person som föraktar sin hembygd. (Red. anm.)
**) Idioter. (Red. Anm.)
Sebastian Bay, medborgare och demokrat
Per Egerström, medborgare och demokrat
Läs även andra bloggares åsikter om sverigedemokraterna, media, integration, demokrati
2 comments October 21st, 2009
Radio UPF