Normal olycka på Forsmark 1?
Idag skriver DN att Forsmark 1 klarade internationell granskning. En tidigare uppsats jag skrivit visar på hur allvarlig situationen 2006 var.
Strax efter klockan ett på natten blev reaktorns härd instabil, styrstavarna kunde inte längre kontrollera utvecklingen. Bränslet smälte och finfördelades. Tjugotre minuter senare hade två explosioner förstört reaktorn i Tjernobyl 4. Smutsigt radioaktivt nedfall föll över hela norra Europa. Hur kunde det gå så fel? Allting hade sin upprinnelse i ett planerat rutinmässigt underhåll och eftersom reaktorn ändå skulle kopplas från nätet ville man ta chansen att utföra ett prov.
Syftet var att testa om den egna turbinen kunde fortsätta att leverera ström till kylvattenpumparna under den tid det tog att starta de dieseldrivna elgeneratorerna om den yttre elförsörjningen föll ifrån? (SKI 2007a).
Den 25 juli 2006 kom det katastrofala experimentet i Tjernobyl återigen att uppmärksammas. Denna gång i Sverige, vid kärnkraftverket Forsmark 1. Samma kärnkraftverk som upptäckte att en kärnkraftsolycka ägt rum inne i det stängda Sovjetunionen 20 år tidigare (Moberg 2001 s. 6). Denna gång skulle det inte vara ett prov, utan verklighet.
Vid Forsmark 1 utför en entreprenör driftomläggningar i ett ställverk. En frånskiljare öppnas och en ljusbåge skapas vilket kortsluter eltillförseln till kraftverket. Störningen medför ett delsnabbstopp. Reaktorn övergår kortvarigt till husturbindrift, innan reaktorns säkerhetssystem löser ut. Två av fyra dieselgeneratorer samt batteridriften slås ut av komplicerad felkedja. I 22 minuter saknade vitala säkerhetssystem vid kärnkraftsverket elmatning. Pumpar för nödhärdkylning stannade, vattennivån i reaktorn sjönk avsevärt medan ett mörker svepte över kontrollrummet när monitorer och kontrollutrustning slocknade (Metzén et al 2006 s. 1-2 och s. 14-15). Det som skulle testas i Tjernobyl inträffade i Forsmark. Kraftverket klarade inte av omställningen utan blev lagt i mörker. Personalen kunde inte med säkerhet avgöra om livsviktiga styrstavar var nersänkta samtidigt som vattenkylningen stannade. Det visade sig att stavarna hade sänkts ner av säkerhetssystemen och eltillförseln kunde återställas och kylningen återupptas. En katastrof hade undanröjts.
Aldrig tidigare i modern tid har frågan om planetens hälsa varit så påtaglig och allvarsamt formulerad. Detta har gett upphov till en förnyad diskussion om behovet av kärnkraft för att reducera de växthusgaser som av många idag uppfattas som kanske det största hotet mot planetens och människans fortlevnad. I ljuset av detta tornar händelsen vid kärnkraftverket Forsmark 1 den 25 juli 2006 upp sig som något betydligt mer än ett simpelt problem i ett elektriskt
ställverk. Händelsen ställs på sin spets och vi tvingas att ifrågasätta den i Sverige ofta vedertagna sanningen om det totalsäkra kärnkraftverket.
Charles Perrow framhäver i sin bok, Normal Accidents (1999) att sannolikheten för en härdsmälta inte alls ska uppfattas som en chans på miljonen – utan snarare som något som kommer att inträffa under de närmaste tio åren (Perrow 1999 s. 4). Termen Normal Accident är tänkt att signalera att komplexa system med täta kopplingar, likt kärnkraftverk, oundvikligen kommer att drabbas av olyckor som multipla och oväntade fel ligger till grund för (Perrow 1999 s. 5).
“Most high-risk systems have some special characteristics, beyond their toxic or explosive or genetic dangers, that make accidents in them inevitable, even “normal”. This has to with the way failures can interact and the way the system is tied together.” (Perrow 1999 s. 4)
Ladda ner uppsatsen:
Normal olycka på Forsmark 1? En reflektion över Charles Perrows teori om normala olyckor
Normal olycka på Forsmark 1?
Den 25 juli 2006 inträffade en händelse på Forsmark 1 som skulle kunna ha lett till en katastrof av samma mått som Harrisburg 1979. Till skillnad från Harrisburg lyckades en olycka avvärjas på Forsmark 1 denna gång och driften återupptogs utan några katastrofala efterföljder. Denna händelse är mycket aktuell då vi idag lever i en värld som präglas av de effekter på miljön som vår moderna tid skapar och kärnkraftverk som energikällor är starkt ifrågasatta. Charles Perrow har forskat kring risk och de orsaker som gör att olyckor inträffar. Denna forskning har lett fram till en teori som Perrow kallar Normal Accident Theory. Perrows teori går i korthet ut på att definiera vilka system som, utifrån begreppen koppling och komplexitet, kan benämnas högrisksystem. Högrisksystem är enligt Perrow, de system som är uppbyggda med täta kopplingar samt är komplexa till sin karaktär. På grund av dessa systems karaktär menar Perrow att oförutsedda olyckor oundvikligen kommer att inträffa, och att det inte är en fråga om, utan när dessa kommer att ske.
Vi vill med vår studie pröva huruvida Charles Perrows teori fortfarande kan förklara risker och uppkomsten till kriser tjugo år efter att den först formulerades. I vår studie har vi således valt att testa Perrows teori på den incident som inträffade på kärnkraftverket Forsmark 1 den 25 juli 2006. Vi ställer oss frågan: Styrker händelsen vid Forsmark 1 Charles Perrows Normal accident theory? Detta leder oss vidare in i en diskussion kring huruvida högrisksystem, enligt Perrows definition, verkligen existerar.
Vår studie kring händelsen på Forsmark 1 har visat att den tekniska förklaringsmodellen som Perrow står för inte ensam kan förklara händelsen på Forsmark 1. Vi gör dock inte gällande att teorin inte alls är gångbar, utan konstaterar endast att Charles Perrows Normal Accident Theory inte stärks av vår analys av händelsen på Forsmark 1. För att förstå dess fulla dynamik menar vi att det förmodligen krävs en komplettering med andra teorier.
Ladda ner uppsatsen:
Normal olycka på Forsmark 1? En reflektion över Charles Perrows teori om normala olyckor
4 comments February 28th, 2008
Radio UPF